Örter
Hästar i vilt tillstånd äter växter och örter de för tillfället behöver. De "medicinerar" sig själva och har kontroll över vad de stoppar i sig, för att täcka sitt vitamin/mineralbehov och välmående.
Våra hästar i fångenskap kan inte tala om för oss vilka specifika mineraler de behöver eller om de behöver avmaskas, eftersom möjligheten att välja örter och växter är mycket begränsade, ibland obefintliga. Genom ett fullgott vitamin/mineraltillskott, behovsanpassat till sin häst, får man en häst med bra immunförsvar.
De flesta hästar gillar blåbärsris, hallonbuske, gran, maskrosor och ljung.
Olika växter och örter har olika funktioner, därför rekommenderar jag inte att ha örter i fodret varje dag. Det bästa är om hästen själv kan välja om den vill ha örten.
Vissa örter kan också vara giftiga vid längre tids användande och endel har ren medicinsk effekt. Det kan vara förödande på hästar som får fel sort! Hästar ratar naturligt giftiga växter, sålänge den har ett val. En hungrig häst kan mycket väl sätta i sig giftiga växter bara för att få någorlunda mättnadskänsla.
Örter som används i rent medicinskt syfte, bör ej ges i mer än 2 månader (t.ex. gurkmeja, curcuma).
Vitlök - som är så populärt att ge sina hästar till våren och sommaren - innehåller thiosulfat som bryter ner de röda blodcellerna i levern. Detta leder till anemi.
Alger
Alger och tång bör man akta sig för då de innehåller mycket jod. Mycket jod orsakar störningar i sköldkörteln eller överproduktion av sköldkörtelhormon (PTH). Detta kan leda till kalkbrist och benskörhet, då PTH hämtar kalcium från skelettet för att bibehålla kalciumnivån i blodet.
Ston kan kasta sina föl vid tillskott av alger under dräktighet. Avkommor till individer som intagit mycket jod, kan få nedsatt sköldkörtelfunktion.
Jod ökar också glukosupptaget i tarmen som kan ge laminitis (fång). Saltet i alger belastar njurarna. Hårt belastade njurar kan leda till njurproblem och fång.
Jag avråder starkt användning av alger och vitlök.
