Faxe
Faxe fanns inte med oss speciellt länge.
Han hade gått ett par månader med mina hästar en tidigare vinter/vår, tillsammans med sin bästa kompis - åsnan Bruno.
Han kom tillbaks 12 december -2009 och var en mycket speciell herre. Den lille busen hade inte haft det lätt. Han hade blivit vanvårdad och misshandlad tidigare i sitt liv och hatade barn.
Han hade gett sig den på att göra livet surt för mig, genom att gå till attack mot mig i hagen den första tiden. Han var som ett litet monster och jag gick med ständiga blåmärken efter hans snabba hovar. Han var väldigt avstängd kroppspråksmässigt. Skippý gjorde livet svårt för Faxe i början - här ska man inte komma till vår flock och inte kunna hästspråk minsann!
Men hennes metod lönade sig - Faxe öppnade sig och kunde kroppspråk hyfsat i slutet.
I början kände han sig mycket stressad och ensam och han hade neurotiska ticks för sig, som att spinna runt på stället. Vi lärde känna varandra allt eftersom tiden gick och han lärde sig acceptera gränserna som jag satte. Men han hade till och från problem med sitt humör - det var som om han inte riktigt kunde kontrollera sin ilska och att han inte riktigt visste varför han blev arg heller. Humörsvängningarna kunde skifta på en sekund - från en surpuppa till den gosigaste hästen i världen.
Han busade med Luckey när livet blev för tråkigt - Faxe kom snabbt på att Luckey är alldeles för snäll, så han kunde köra över honom totalt då det vankades mat..
Faxe behandlades med näring och massage för att få igång sin kropp och vi jobbade båda med att försöka förstå varandra och utveckla en bra kontakt. Han gillade att bli körd, då kände han sig viktig.
Tyvärr fick Faxe gonit och efter en tid med vila, medicin, klinikbesök, rehabilitering och sprutor i knäet och han inte blev bättre, avlivades han måndagen 7 juni -2010. Han var en tapper kämpe ända till slutet och klagade aldrig på rehab eller veterinären.
Vi ses igen!
