Mineraler till häst
Våra odlade marker är näringsfattiga och försurade. Det ger grödor med mindre näring och därför är mineraltillskott ytterst viktigt.
Alla hästar är olika och drar olika mycket näring i underhållsbehov. Därför är det viktigt att anpassa mineralerna efter sin häst och inte följa en mall som ska passa alla.
Om mineralerna man ger är naturliga, är risken mycket liten för överdosering. Naturliga mineraler känner kroppen igen kemiskt och vet vad den ska göra av. Den kan ta upp det den behöver och resterande kommer ut med avföringen.
Får inte hästen det den behöver, uppkommer störningar i immunförsvaret.
Tecken på immunförsvarstörningar är bland annat:
* magkatarr/kolit
* fång, diabetes
* dålig brunst (=hormonella problem)
* njur/leverproblem
* depression
* kramper
* benskörhet
* allergi/astma
* eksem
* strålröta
* mugg
* spatt (artros, artrit)
* sköldkörtelstörningar
* tumörer
Mineral och olja bör inte enbart ges till hästar i arbete, utan även till hästar som vilar. Många struntar i att ge sina hästar mineraler när de inte används, men det är då den "bygger upp" ett lager och förbättrar immunförsvaret. Fri tillgång till mineraler är givetvis att eftersträva, men kan vara svårt att tillämpa. Man bör titta efter mineraltillskott som har ett brett spektrum med olika mineraler och att det inte innehåller för mycket jod eller salt. Med mineraler menar jag inte slickstenar av olika slag.
Att göra egna mineralblandningar är INTE att rekommendera, då man kan få förhållanden mellan olika mineraler i obalans (T.ex. för mycket koppar kan ge zinkbrist). Vissa mineraler är faktiskt giftiga!
Det diskuteras att hästar har koppar- eller magnesiumbrist.
Jag vill säga att det flesta hästar är försurade (mer om det i Spannmål & Kraftfoder ) och behöver basas upp med kalk (kalciumkarbonat) för att överhuvudtaget kunna ta upp olika mineral.
Kalcium är kroppens största och viktigaste mineral. Det är den som styr hela kroppens inre process.
Kalcium finns i skelett, tänder, hovar, proteiner och vätskor i kroppen, ja i stort sett i det mesta.
Kalk i kemiska föreningar bör absolut undvikas.
Det pratas mycket om kalcium-fosforkvot. Den ska inte ligga under 2:1 (dubbelt så mycket kalk som fosfor). För mycket fosfor (P) gör att kalcium (Ca) tillslut hämtas från skelettet för att bibehålla kalciumnivån i blodet. Detta kan gå olika fort, beroende på hur mycket kalcium kroppen har i övrigt. Ett försvagat skelett klarar inte de påfrestningar hästen utsätts för och detta kan leda till bl.a. artrit eller artros (spatt). Hästar klarar alldeles utmärkt att ha kvoten på 3:1 eller mer, sålänge minimibehovet av fosfor är uppfyllt (hö är fosforrikt och spannmål innehåller mycket fosfor).
Kalk skall alltid ges till växande individer.
Sommarhalvåret bör man vara extra noga att ge mineraltillskott, då den höga protein- och sockerhalten i gräset gör att hästen kräver mer mineraler.
Fettsyror
Lipas - som spjälkar fett - finns i gallan och produceras i levern. Hästens naturliga mat innehåller inte mycket fett. Därför kan inte hästen bryta ner större mängder på en gång, men bryter ner små mängder effektivt.
För mycket fett hamnar osmält i tarmen och stör mikroorganismerna. Att dela upp oljan på flera mål är att rekommendera.Kallpressad rapsolja har ett bra upptag för kroppen p.g.a. molekylkedjorna sitter på ett speciellt sätt. Förhållandet mellan omega-3, omega-6 och omega-9 är unikt. Andra oljor, som t.ex. linfröolja och groddolja, är inte lika lättupptagliga för kroppen och förhållandet mellan omega-3 och omega-6-fettsyrorna är inte densamma.

