Vad händer då hästen äter havre, korn, müsli, pellets (=spannmål)?
Att hästar blir pigga och lägger på hullet av havre, vet de flesta. Förr i tiden fick arbetshästarna snabb energi då de jobbade hårt och spannmålet var mycket enkelt att förvara när man tog med sig det ut. Att det är direkt ohälsosamt för hästen var det inte många som visste, eller än idag vet. Vad är det egentligen som händer?
Spannmål är felaktig energi. Hästens ämnesomsättning är inte gjord att omvandla höga energimängder.
I hästens bukspottskörtel är koncentrationen av enzymer låg, speciellt enzymet amylas, som spjälkar stärkelse. Det innebär att hästen inte kan spjälka större mängder stärkelse (vilket den inte heller får i sig i vilt, naturligt tillstånd).
Detta gör att spannmål inte bryts ner ordentligt och därmed ligger kvar i tarmen och surar ner Ph-värdet. Spannmål är mycket surt. Risk för bakterietillväxt finns. Spannmål är ren sockerenergi (stärkelse). Insulinet skjuter i höjden och man blir mätt och pigg. Kort därefter blir man trött och hungrig igen. Intag av snabba kolhydrater gör att man lägger på hullet, för att man inte kan göra av med energiöverskottet. Magstörningar och immunförsvarsstörningar (t.ex. diabetes, hudåkommor) kan uppkomma efter långvarigt intag.
Då spannmål, t.ex. havre, blir en del av den dagliga kosten - och det måste inte vara mängder man ger - händer samma sak. Den otroligt höga energimängden gör att hästen snabbt lägger på hullet och blir väldigt pigg. Hästens aptit ökar då sockerenergi inte ger en långvarig mättnadskänsla.
Problemet är att den pigga hästen man får på havre (eller annat spannmål) inte är en välmående häst. Energin som spannmålen genererar är alldeles för hög för hästens ämnesomsättning. Därmed förbränns de flesta mineraler och en sur tarm som spannmål orsakar, försvårar upptaget av de få som finns kvar.
Spannmål innehåller mycket fytinsyra, garvsyra och oxalater. Dessa hämmar upptaget av kalcium, zink och magnesium i tarmen. Brist på dessa viktiga mineraler kan ge sjukdomar av olika slag. Spannmål är mycket fosforrikt och för mycket fosfor gör att kalcium tillslut måste hämtas från skelettet. Detta leder till försvagningar i skelettet och diverse sjukdomstillstånd kan uppkomma, såsom artrit eller artros (spatt).
Därför spelar moderns kost och immunförsvar väldig stor roll för fölet! Generation efter generation med spannmål och nedsatt mineralupptag, ger hästar med dålig motståndskraft till sjukdomar. Att ge spannmål till ett föl kan störa den viktiga jäsningsprocessen i grovtarmen, som inte är fullt utvecklad. Hästens tarmfunktion är inte fullt utvecklad förrän vid ett års ålder.
Något som har ökat (och ökar!), och är väldigt vanligt året runt, är fång och eksem. Också har diabetes och njurproblem börjat komma mer och mer. En stor faktor till mag-/tarmkatarr beror på spannmålsintag.
Exempel på fler åkommor som kan uppstå är Baron Gruff-sjukan, Cushings disease, tarmvred och kolik. Hovkräfta kan också uppstå.
Då kanske inte havre, korn, vetekli och annat spannmål är speciellt bra iallafall?
Behövs inte kraftfoder?
Våra hästar rids inte såpass hårt att de behöver extra energi. Däremot behöver den vitaminer och mineraler och tillräcklig mängd bra hö. Mineraltillskott och ett bra hö, gör hästen pigg, frisk och hållbar. Då behövs inte kraftfoder. Med att ge kompletta vitaminer, mineraler, fettsyror och ett bra hö, får man en välmående häst. Så enkelt är det.
Vinterhalvåret behövs inget kraftfoder för att hålla hästen varm, utan tillräcklig mängd hö. En häst som får i sig tillräcklig mängd hö, genererar energi och håller sig varm.
Hästar i riktigt hårt arbete, t.ex. tävlande hästar, som trav- och galopphästar, samt dräktiga hästar och växande, kan behöva något extra.
Det är tyvärr allt vanligare idag att den som rider lättare tävling och träning, tar efter tävlingsvärldens normer då det gäller utfodring.
Det är INTE att rekommendera!
I tävlingsvärlden utfodras hästarna med oerhörda mängder kraftfoder och lite stråfoder för att få tillräckliga energimängder till tävlingsbanan, då den ger allt. Men det man undgår att se är att dessa hästar har problem både psykiskt och med mage/tarm, samt att de inte håller i längden. Den alldeles för höga energimängden och för låga stråfodermängden är onaturlig för hästens mag- och tarmsystem. Magsyra produceras konstant och har hästen inte tillräckligt i magsäck och tarm, blir slemhinnorna angripen av den starka syran. Detta leder till magsår. Det finns de som påstår att vissa raser, t.ex. trav- och galopphästar har avlats fram för att tåla mindre mängd stråfoder och större del kraftfoder. Detta är inte sant.
Däremot skiljer sig ämnesomsättningen något mellan olika hästar, t.ex. mellan ponnys, fullblod och kallblod.
Man kanske bör se över varför man har kraftfoder till sitt djur och tänka efter om det verkligen behövs.

